tisdag 13 januari 2015

Går det att kombinera tro med evolutionsteorin?

Långt från alla troende har uppfattningen att deras gud skapade världen för några tusen år sedan med samtliga arter i färdigt skick. Tvärtom accepterar många gudstroende evolutionsteorin som den bästa förklaringen till arternas uppkomst och jordens biodiversitet. Bevisligen går det alltså att förena tro med evolutionsteorin. Men är det rationellt att göra det?


För att kunna besvara frågan behöver vi smalna av den lite. Om du tror på gud och med "gud" menar saker som "universum", "kärlek" eller något annat flummigt så går det förstås utmärkt att kombinera det med evolutionen, men det är inte den typen av tro de flesta tänker på när de tänker på gudstro. Den tro vi söker har vissa specifika attribut som, menar jag, inte är förenliga med evolutionen. Ansluter man sig inte till den definition jag nu ska presentera finns således inget problem, åtminstone inte ur just den här infallsvinkeln. För att göra det lätt för dig som läsare har jag nedan sammanställt en checklista där du enkelt kan fylla i vilka attribut du själv tror på. Smidigt, eller hur? Bra, då kör vi.
Människan har en själ
Djur har inte en själ
 Det finns en himmel man kan komma till om man har en själ
Kryssade du i två eller färre rutor? Grattis, din tro är förenlig med evolutionsteorin! För er andra ser det inte lika ljust ut.

Människan utvecklades från djuren, så beskriver evolutionsteorin det. Eller ja, tekniskt sett är vi förstås fortfarande djur även om vi tycker om att se oss själva som lite ovanför dem (ännu mer tekniskt sett kan vi anföra att klassificeringar som "djur" bara är mänskliga påhitt för att kunna kategorisera saker). Detta medför att vi någon gång har utvecklats från djur till de vi är idag - människor. Varför är då detta ett problem för den troende som accepterar evolutionsteorin? Du som kryssat i alla checkboxar ovan håller med om att människan har något som djuren saknar, nämligen en själ och att människan i motsats till djuren tack vare den kan få tillträde till någon form av himmelrike eller paradis efter att hen dör. För att komma närmare problemet ställer vi oss frågan när människan fick sin själ. Svaret behöver förstås inte vara ett exakt årtal. Poängen är snarare att med en evolutionär syn på människans utveckling så är själens uppkomst svår att förklara.

Evolutionsteorin beskriver att ingen art någonsin kan föda en annan arts avkomma, något jag även skrivit om i det första inlägget i min bloggserie om boken Det kan inte bara ha hänt. Med andra ord har inte en apa plötsligt börjat föda människoungar, utvecklingen har istället skett gradvis tills dess att vi blivit en egen art. Det går alltså inte att pinpointa en punkt i historien då den första människan föddes - det är ett kontinuum. Har själen också gradvis utvecklats? Nej, själen är ju något binärt - antingen har man en eller också inte, det finns inte rum för några mellanled.

Låt oss likväl, för argumentets skull, anta att det fanns en "första människa". Den här individen var i allt väsentligt likadan som sina föräldrar - hen bar åtminstone på deras gener, hälften från pappan och hälften från mamman. Känns det rimligt att vår första människa hade förmågan att komma till himlen medan hens föräldrar saknade den, trots alla deras likheter? Jag tror inte att någon tycker det.

Finns det då ingen lösning på den här problematiken? Som jag ser det finns det endast ett alternativ för dig som tycker det är eftersträvansvärt att ha så få felaktiga och så många korrekta uppfattningar om verkligheten som möjligt; föredrar förklaringar som byggs upp med mycket bevis framför sådana som byggs upp med lite bevis och tycker att graden av tilltro som ges en förklaring ska vara av motsvarande grad som de bevis den lutar sig mot.

Skriver du under på dessa värderingar så är lösningen att ta bort något (eller alla) av kryssen du gjorde i checklistan ovan. Gör du inte det verkar du inte vara så mån om ovan nämnda värderingar, trots allt. Jag ser i så fall fram emot att du kommenterar det här inlägget med din egen lösning på problematiken, för någon form av lösning vill du väl ha ändå?

På återseende.

1 kommentar: