fredag 16 januari 2015

Det kan inte bara ha hänt - del 5

Trots att vetenskapens framgångar gjort den kristna guden allt mer överflödig hörs allt oftare höga kritiska röster som påstår motsatsen. Men tomma tunnor skramlar mest, ska det visa sig i den här serien av bloggposter som recenserar boken Det kan inte bara ha hänt av Lawrence O. Richards. Det här är den fjärde delen. De andra inläggen hittar du här: del 1del 2del 3, del 4

Det har blivit dags att granska Hur världen formades, vilket är det fjärde underkapitlet i kapitel ett. Det är ett ganska kort kapitel där geologi är huvudtemat. Avhandlas gör både dinosauriernas utdöende för cirka 65 miljoner år sedan, kontinentaldriften och "den stora översvämningen". Vi ska stanna kvar lite vid dinosaurierna, för här finns i boken nämligen ett exempel på varför det är problematiskt att ge ut en översättning av en argumenterande bok mer än 25 år efter dess originalutgåva. Richards skriver att de flesta forskarna menar att en asteroid träffade jorden och att konsekvenserna därav blev dinosauriernas död. Som kritik mot detta anför han sedan en bild på Barringerkratern, med bildtexten
"Om jorden blivit träffad av en gigantisk asteroid [...] så skulle hålet ha varit många gånger större än denna."
Barringerkratern 
I detta har Richards i och för sig rätt, då Barringerkratern enbart är omkring  1200 meter i diameter. Invändningen faller dock ganska platt då den faktiska kratern som forskarna har enats om är orsaken till dinosauriernas utdöende, Chicxulubkratern, har en diameter på  minst 180 kilometer - 150 gånger större än Barringerkraterns. Det är fullt möjligt att inte Richards var medveten om Chicxulubkratern när han skrev boken 1987, men en rättelse hade verkligen varit på sin plats i och med att den svenska översättningen gavs ut 2013.

Efter att ha avhandlat asteroidnedslaget kommer vi så in på kontinentaldriften. Richards gör ett hyfsat jobb med att sammanfatta vetenskapen men kan likväl inte hålla sig från att slänga in brasklappar här och var. Bland annat beskriver han hur fossil hittats på Mount Everest och dinousauriespår funnits bara 1200 kilometer från Nordpolen - för att sedan säga att "några av de här mysterierna har fått sin förklaring" i och med teorin om kontinentaldriften men att "inte ens denna teori [kan] förklara alla de mysterier vi upptäcker på jordens yta." Vilka mysterier det handlar om ska vi, enligt uppgift, få veta i nästa kapitel, spännande!

Richards avslutar kapitlet med ett kort stycke om den beryktade översvämningen i Första Mosebok med Noa och arken - en berättelse som nyligen blev film (enligt uppgift så dålig att inte ens Emma Watsons närvaro kunde rädda den). Richards skriver såhär om händelsen:
"Det är [...] ingen tvekan om att översvämningen hände. Det som är osäkert är exakt vilken effekt som den hade på jordskorpan."
För att inte upprepa sådant andra redan har sagt hänvisar jag till Anders på den fenomenala bloggen Vem i helvete? för en överslagsräkning av hur mycket plats varje djur på arken skulle fått ha om berättelsen nu var sann. För en komplett vederläggning av hela översvämningshypotesen samt en nästan överdrivet ambitiös beräkning av utrymmet på arken så hänvisar jag till Talk Origins. För dig som inte orkar läsa kommer här en kort sammanfattning av vad vetenskapen säger om att en global översvämning skulle ha täckt hela jorden: Det är skitsnack!

På återseeende.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar