fredag 9 januari 2015

Det kan inte bara ha hänt - del 4

Trots att vetenskapens framgångar gjort den kristna guden allt mer överflödig hörs allt oftare höga kritiska röster som påstår motsatsen. Men tomma tunnor skramlar mest, ska det visa sig i den här serien av bloggposter som recenserar boken Det kan inte bara ha hänt av Lawrence O. Richards. Det här är den fjärde delen. De andra inläggen hittar du här: del 1del 2, del 3, del 5

Den "udda" planeten - så heter underkapitlet vi ska bekanta oss med idag. Som ni säkert kan räkna ut handlar även detta kapitel om planeten jordens förträfflighet och finkalibrerade natur vilket gör den alldeles utomordentligt anpassad för just mänskligt liv. Större delen av kapitlet består av trasiga resonemang och felaktiga slutsatser på samma tema som de vi skinit ljus på i tidigare inlägg, vanligtvis på följande form:
  1. Jorden har attribut X 
  2. Om X skulle skilja sig Y% åt skulle människan inte kunna leva på jorden
  3. Alltså är jorden skapad för människan
Alla argument av den här typen beror, som vi fastslagit, på felslutet att jordens egenskaper anpassats för liv, när det i själva verket är livet egenskaper som anpassats till jorden. 

Låt oss ändå i korthet ta ett par gemensamma exempel som övning.
"Om jorden vore dubbelt så stor skulle atmosfären dras mycket närmare ytan. Allt skulle väga åtta gånger så mycket och denna tyngd skulle krossa det mesta som lever."
Det mesta som lever nu, ja. Inte det liv som (kanske) hade utvecklats på en dubbelt så stor jord. Det hade förstås hade varit utomordentligt anpassat till den åtta gånger så stora tyngden.
"Om jorden inte hade en stor måne som cirklade kring den, så skulle havet inte ha något tidvatten. Haven skulle bli stillastående, vilket skulle resultera i att vattnet inte längre skulle kunna producera syret som fiskarna behöver för att leva."
Det vore i och för sig tråkigt om månen försvann - vi skulle inte få några solförmörkelser och nätterna skulle vara mörkare utan månens reflektioner av solljuset, för att ta några exempel. En sak som är säker är dock att vi fortfarande skulle ha tidvatten, dock bara ungefär hälften så mycket som nu. Detta på grund av att solen fortfarande skulle påverka jorden med sin gravitation. Trots att solen har mycket större massa än månen så är den mycket längre bort, vilket gör att effekten minskas. Med andra ord kan fiskarna (och vi) sova gott i natt - vi kommer att ha syre även om månen behagar upphöra att existera. 

Så, låtom oss fortsätta med resten av kapitlet.

Richards förklarar att att havsströmmarna är viktiga. Inte mycket att protestera mot där, jorden hade sett mycket annorlunda ut utan dem. När han sedan ger sig på den globala uppvärmningen blir det dock knas, igen. Här låter Richards påskina att det råder en tveksamhet inom vetenskapen gällande om någon global uppvärmning sker eller inte. Någon sådan tveksamhet råder inte och rådde inte heller när originaltiteln gavs ut 1987. Det är mycket olyckligt att en bok som riktar sig till barn och ungdomar inte är tydlig i en för mänskligheten så pass avgörande fråga.

Att syre har en mycket viktig roll på jorden behandlas under rubriken Ett stort mysterium. Där påstås att en blandning av syre (O₂) och väte (H₂) i gasform reagerar spontant och bildar vatten, vilket inte stämmer då en viss mängd aktiveringsenergi måste tillföras för att initiera reaktionen. I sammanhanget en liten blunder som dock bidrar till den förvillande helheten.

I andra delen tog vi upp termodynamikens andra huvudsats och entropibegreppet vilket återkommer i det här kapitlet. Här gör Richards något mycket oväntat - han påstår att faktumet att inte allt på jorden går mot oordning (högre entropi) bryter mot termodynamikens andra huvudsats och därmed bara är möjligt genom att Gud uppehåller allt. Jag förstår att det blir svårt att få ihop argumenten för Richards när han inte verkar förstå ens de mest basala ting inom de vetenskapliga discipliner han kritiserar. På något sätt gillar jag ändå våghalsigheten i att påstå att Gud upphäver naturlagarna för att liv ska kunna existera på jorden, trots att det är fullständigt felaktigt.

I tredje delen pratade vi om syrenivåerna i atmosfären vid livets uppkomst och konstaterade att det i praktiken inte fanns något fritt syre alls, i motsats till vad Richards skriver. Samma felaktiga påstående nämns även i det här kapitlet, men med en lite annan formulering. Den här gången skriver Richards att syrenivåerna måste ha varit likadana som de är nu från början, för annars skulle ju inte djuren kunna andas! Vi påminner oss om vad vetenskapen säger om hur jorden såg ut i tiden omkring livets uppkomst: 1) det fanns inget fritt syre, 2) det tidiga livet dog vid kontakt med syre, 3) det fanns absolut inga djur som behövde syre för att andas - de kom ca 3 miljarder år senare när det fanns gott om syre i atmosfären.

Ett sådant konstigt påstående är endast meningsfullt för någon som tror att allt liv på jorden skapades i dess nuvarande form samtidigt. Att Richards tror så är uppenbart. Varför du inte bör göra det ska vi återkomma till i framtida inlägg.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar